Slutet (för nu i alla fall...)
Har funderat långt om länge nu...
Har inte haft behovet av att blogga och skriva av mig på samma sätt sista året som jag hade förut. När jag började skriva här hade jag så mycket tankar att reda ut, så mycket känslor som sprängde i min kropp och som jag av någon anledning fick bättre ordning på när jag satte ord på dem.
För mig blev skrivandet en livlina, något som jag visste hjälpte mig en aning när jag befann mig i djupet och inte kunde ana ytan ovanför mig.
Idag mår jag så mycket bättre. För varje månad som går känner jag igen mig själv lite mer och mer. Det går fortfarande upp och ner men det kommer det alltid att göra i livet. Däremot vet jag nu hur jag ska göra för att ta mig framåt. Jag överraskas inte av nedgångar och känslostormar på samma sätt som förut.
I mitt liv kommer jag alltid att bära med mig min sorg. Vår förlust av vår underbara lilla son. Vårt liv kommer aldrig att se ut på det sätt som jag trodde för några år sedan. Vi är för alltid förändrade som personer, jag, Andreas, Kevin och även våra nära och kära runt oss.
Jag lever med en familj som inte är riktigt hel. Jag älskar alla mina tre barn så oerhört mycket, men har inte förmånen att få hålla Alex, ha honom nära, leva med honom. Men jag har mina andra två barn här, jag har min sambo, våra familjer, våra kompisar. Jag har så mycket att leva för och den dag jag dör vet jag vem som väntar. För när jag dör kommer han att finnas där, en strålande liten själ som tålmodigt väntar på oss.
Om 60 år kanske - får jag se honom igen. Till dess bär jag honom i mitt hjärta, så djupt och så nära. Nu lever jag mitt liv här på jorden med de finaste två barn som finns. Med den finaste man som finns och den bästa familj och varmaste vänner man kan ha.
Jag är lycklig igen. Något jag inte visste om det var möjligt för två år sedan. Men jag lever och jag bär med mig min förlorade lille son genom allt i livet i mitt hjärta.
Som livet ser ut idag har jag inte behovet att skriva som förut. Jag kommer därför inte att skriva så mycket här längre men behåller bloggen öppen för alla i alla fall. Jag vet ju inte idag om behovet att skriva kommer tillbaka och då vänder jag mig hit igen. Sedan så finns vår lille Alex historia här och det känns bra att den finns öppen för alla att läsa.
Jag tackar alla som följt mitt liv genom bloggen, ni har varit otroligt stöttande! Jag finns ju kvar på Facebook med korta små noteringar ur min vardag.
Kram till er alla!
Har inte haft behovet av att blogga och skriva av mig på samma sätt sista året som jag hade förut. När jag började skriva här hade jag så mycket tankar att reda ut, så mycket känslor som sprängde i min kropp och som jag av någon anledning fick bättre ordning på när jag satte ord på dem.
För mig blev skrivandet en livlina, något som jag visste hjälpte mig en aning när jag befann mig i djupet och inte kunde ana ytan ovanför mig.
Idag mår jag så mycket bättre. För varje månad som går känner jag igen mig själv lite mer och mer. Det går fortfarande upp och ner men det kommer det alltid att göra i livet. Däremot vet jag nu hur jag ska göra för att ta mig framåt. Jag överraskas inte av nedgångar och känslostormar på samma sätt som förut.
I mitt liv kommer jag alltid att bära med mig min sorg. Vår förlust av vår underbara lilla son. Vårt liv kommer aldrig att se ut på det sätt som jag trodde för några år sedan. Vi är för alltid förändrade som personer, jag, Andreas, Kevin och även våra nära och kära runt oss.
Jag lever med en familj som inte är riktigt hel. Jag älskar alla mina tre barn så oerhört mycket, men har inte förmånen att få hålla Alex, ha honom nära, leva med honom. Men jag har mina andra två barn här, jag har min sambo, våra familjer, våra kompisar. Jag har så mycket att leva för och den dag jag dör vet jag vem som väntar. För när jag dör kommer han att finnas där, en strålande liten själ som tålmodigt väntar på oss.
Om 60 år kanske - får jag se honom igen. Till dess bär jag honom i mitt hjärta, så djupt och så nära. Nu lever jag mitt liv här på jorden med de finaste två barn som finns. Med den finaste man som finns och den bästa familj och varmaste vänner man kan ha.
Jag är lycklig igen. Något jag inte visste om det var möjligt för två år sedan. Men jag lever och jag bär med mig min förlorade lille son genom allt i livet i mitt hjärta.
Som livet ser ut idag har jag inte behovet att skriva som förut. Jag kommer därför inte att skriva så mycket här längre men behåller bloggen öppen för alla i alla fall. Jag vet ju inte idag om behovet att skriva kommer tillbaka och då vänder jag mig hit igen. Sedan så finns vår lille Alex historia här och det känns bra att den finns öppen för alla att läsa.
Jag tackar alla som följt mitt liv genom bloggen, ni har varit otroligt stöttande! Jag finns ju kvar på Facebook med korta små noteringar ur min vardag.
Kram till er alla!
Lite bilder från sommaren...
Kevins skolavslutning i juni
Brorsan badar vid sin båt i Danielsten, Bureå
Elvira njuter av sommaren på Skatan
SumoKevin...
Gung gung!
Bad på ön Bastuholmen
Elvira myser på Bastuholmen
Vår storkille påväg till sin första skoldag!
Vår mystjej
Funderingar
Hösten närmar sig och med den kyligare tider och mörkare dygn. Förra sommaren längtade jag så oerhört mycket efter hösten för då skulle vår bebis komma... Sommaren var en nervös tid med mycket längtan och oro och jag ville bara att den skulle ta slut.
I år är det lite annorlunda. Nu känner jag att jag varken längtar eller gruvar mig inför hösten, njuter så mycket av Just Nu och framtiden kommer när den kommer. Ser livet på ett annorlunda sätt och tillåter mig må bra och bara vara, allt kommer i sinom tid och varje årstid har sin tjusning.
När jag var yngre älskade jag sommaren över allt annat och avskydde verkligen hösten. Känns annorlunda idag och nu tycker jag att hösten kan vara så mysig då man får börja elda i kakelugnen igen, tända ljus och mysa inomhus.
Men frånsett detta så är ju sommaren en underbar tid. Så skönt att ta dagen som den kommer, vilket är en lyx som jag njuter av till fullo. Just nu är vi inne i en härlig, lättsam och lycklig period. Mycket verkar falla på plats och allt flyter på så bra. Livet känns och ser ut precis som i mina drömmar, trodde ett tag för ett par år sedan att jag aldrig skulle känna så här igen...
...Men tänk om detta tar slut, tänk om det något händer snart igen...
Vardag men ändå inte...
... livet som föräldraledig är som en paus från "det riktiga livet". Alla dagar är lika varandra; vakna, mata, äta, byta blöja, söva, mata, äta... etc och det går egentligen inte skilja denna dag från gårdagen. Men ändå är varje dag så unik och speciell, ingen annan tid i livet får man möjligheten att under så lång tid uppleva såna dagar som under föräldraledigheten. Den gränslösa kärlek som man känner för sina barn finns givetvis hela livet men när man får ha förmånen att spendera varje dag hemma känns det så harmoniskt... Att få se sina barn utvecklas, kunna finnas hos dem hela tiden och bara njuta av dagarna är en vardag som är utöver det normala.
Vardagen är för mig det bästa som finns, vardagen är det som bygger upp våra liv och den vardag man upplever som föräldraledig hemma med sina barn är en bubbla av liv mitt i en värld som annars kan springa ifrån en ganska fort.
Jag har upptäckt att man aldrig ska underskatta sin vardag, det finns något tryggt i rutiner, tider att passa, mat att laga och famlj och vänner att dela allt med. Många upplever vardagen som tråkig men nästan hela livet består av vardag och när det ofattbara drabbar en, som i vårt fall vår förlust av älskade lille Alex, då vill man bara tillbaka till den vardag man hade, den man levde innan det fruktansvärda hände. För i den vardagen vet man ju inte vad som sker framför oss och man har möjligheten att längta efter och planera sin framtid.
Att inte veta exakt vad som sker imorgon är en gåva och jag har lärt mig att uppskatta min vardag som den trygghet den är.
Vardagen är för mig det bästa som finns, vardagen är det som bygger upp våra liv och den vardag man upplever som föräldraledig hemma med sina barn är en bubbla av liv mitt i en värld som annars kan springa ifrån en ganska fort.
Jag har upptäckt att man aldrig ska underskatta sin vardag, det finns något tryggt i rutiner, tider att passa, mat att laga och famlj och vänner att dela allt med. Många upplever vardagen som tråkig men nästan hela livet består av vardag och när det ofattbara drabbar en, som i vårt fall vår förlust av älskade lille Alex, då vill man bara tillbaka till den vardag man hade, den man levde innan det fruktansvärda hände. För i den vardagen vet man ju inte vad som sker framför oss och man har möjligheten att längta efter och planera sin framtid.
Att inte veta exakt vad som sker imorgon är en gåva och jag har lärt mig att uppskatta min vardag som den trygghet den är.
Elvira 9 månader
I tisdags blev Elvira nio månader, nu har hon funnits ute hos oss lika länge som hon fanns hos oss i min mage. Tiden går så oerhört fort och dessa nio månader har rusat iväg! Jag är så lycklig och glad för min familj och tacksam för varenda dag vi får, så ödmjuk för att jag får leva min dröm. Älskar dem över allt annat!
I måndags var på vi grillfest med Små änglargruppen. Vi samlades hos en av familjerna i Ursviken och hade en riktigt mysig kväll tillsammans. Det är sällan vi träffar dem men det är alltid härligt att få göra det. Nu var vi bara tre familjer som hade möjlighet att delta men det var en mycket lyckad kväll. Det är rätt skönt att få vara och prata med dessa familjer som upplevt samma sorg som oss och vi pratar om våra förlorade små barn på ett naturligt sätt. Men vi pratar även om så mycket annat och det är skönt.
Igår var vi på Drängsmarksterrängen med Kevin och han och jag sprang 800 meter tillsammans, han sprang riktigt fort och från start hade jag nästan svårt att hänga på! Det var riktigt roligt och nästa vecka ska vi delta igen. Då kommer vi även att hjälpa till med tidtagningen, ska bli kul!
Nu ska jag försöka starta dagen, dags att ordna frukost. Ses och hörs!
I måndags var på vi grillfest med Små änglargruppen. Vi samlades hos en av familjerna i Ursviken och hade en riktigt mysig kväll tillsammans. Det är sällan vi träffar dem men det är alltid härligt att få göra det. Nu var vi bara tre familjer som hade möjlighet att delta men det var en mycket lyckad kväll. Det är rätt skönt att få vara och prata med dessa familjer som upplevt samma sorg som oss och vi pratar om våra förlorade små barn på ett naturligt sätt. Men vi pratar även om så mycket annat och det är skönt.
Igår var vi på Drängsmarksterrängen med Kevin och han och jag sprang 800 meter tillsammans, han sprang riktigt fort och från start hade jag nästan svårt att hänga på! Det var riktigt roligt och nästa vecka ska vi delta igen. Då kommer vi även att hjälpa till med tidtagningen, ska bli kul!
Nu ska jag försöka starta dagen, dags att ordna frukost. Ses och hörs!
Sommar, härliga sommar!
Kevin styr Fredrika över havet
Elvira myser på gräset
Jordskalv...
Flög upp ur sängen i natt när jordskalvet dånade genom marken. Fönsterna skallrade och allt mullrade i huset. Trodde först att värmepannan höll på att flyga i luften men så var det inte i alla fall... Barnen sov sött genom det hela och det var skönt. 3,8 på richterskalan uppmätte skalvet enligt Norran, visst rätt stort för att vara Sverige.
På fredag är det en stor dag för lilleman, hans första skolavslutning! =)
Ska bli så mysigt att gå till bönhuset i Drängsmark och lyssna till barnens sång, de ska bl a sjunga "Idas sommarvisa" och jag längtar verkligen! Kevin är så peppad och han har ett så långt, härligt sommarlov framför sig. Jag minns själv somrarna när jag var barn, de kändes nästan oändliga och genom Kevin får jag samma pirriga känsla i kroppen nu. Hoppas på underbart väder hela sommaren!
I helgen målade vi baksidan av huset, altanen och lekstugan. Bytte även taket på altanen och det känns så otroligt skönt att det är klart. Nu är det många år kvar tills huset behöver målas igen och det känns helt perfekt. Vi har även en ny möbelgrupp i trä på altanen och två nya solstolar på soldäcket så nu är jag redo för sommaren! =)
Jag vill verkligen tacka alla som kom och hjälpte oss med målningen, det var så kul att ni kom och vi är så glada för den hjälp vi fått. Tack alla för en trevlig helg!
Nu ser jag fram emot lördag, riktigt peppad för resa med bröderna och deras sambos till Happis och Ikea, ska bli så kul!
Nu ska jag passa på och vila en stund medan Elvira sover... Hon har förresten lärt sig att krypa, klappa händerna, vinka och sätta sig själv inom loppet av ett par veckor! Det händer så otroligt mycket - hon är så duktig lilltjejen!
På fredag är det en stor dag för lilleman, hans första skolavslutning! =)
Ska bli så mysigt att gå till bönhuset i Drängsmark och lyssna till barnens sång, de ska bl a sjunga "Idas sommarvisa" och jag längtar verkligen! Kevin är så peppad och han har ett så långt, härligt sommarlov framför sig. Jag minns själv somrarna när jag var barn, de kändes nästan oändliga och genom Kevin får jag samma pirriga känsla i kroppen nu. Hoppas på underbart väder hela sommaren!
I helgen målade vi baksidan av huset, altanen och lekstugan. Bytte även taket på altanen och det känns så otroligt skönt att det är klart. Nu är det många år kvar tills huset behöver målas igen och det känns helt perfekt. Vi har även en ny möbelgrupp i trä på altanen och två nya solstolar på soldäcket så nu är jag redo för sommaren! =)
Jag vill verkligen tacka alla som kom och hjälpte oss med målningen, det var så kul att ni kom och vi är så glada för den hjälp vi fått. Tack alla för en trevlig helg!
Nu ser jag fram emot lördag, riktigt peppad för resa med bröderna och deras sambos till Happis och Ikea, ska bli så kul!
Nu ska jag passa på och vila en stund medan Elvira sover... Hon har förresten lärt sig att krypa, klappa händerna, vinka och sätta sig själv inom loppet av ett par veckor! Det händer så otroligt mycket - hon är så duktig lilltjejen!
Mjölkstockning och feber...
Lördagens härliga väder fick mig att gå i linne hela dagen... Kanske lite korkat eftersom det blåste rätt mycket men nog trodde jag det skulle gå bra... men icke... i söndags började jag känna av mjökstockning och på kvällen kom febern... Fy f*n vad ont det gör!!
Spenderade söndagsnatten med varm vetekudde på bröstet och även så ofta jag kunde under måndagen så på måndagseftermiddagen släppte febern och idag, tisdag, gör det inte fullt så ont längre... Att amma har (och är) verkligen en plåga just nu men skönt att det börjar gå över i alla fall!
Nu har jag gått med dubbla inlägg i BH:n och dubbla t-shirts... lite varmt men det är det värt! Hoppas sommaren som kommer blir historiens vindstillaste sommar i alla fall...! =)
Jag
Jag
Jag känner
Jag känner mig
Jag känner mig glad
Jag känner mig trött
Jag känner mig lycklig
Jag känner mig sliten
Jag känner mig
Jag känner
Jag
Jag känner
Jag känner mig
Jag känner mig glad
Jag känner mig trött
Jag känner mig lycklig
Jag känner mig sliten
Jag känner mig
Jag känner
Jag
Härlig dag!
...och ett år närmare 30..!
Men man får anta att man också blir klokare ju äldre man blir, mer erfaren och lite visare. Kikade i spegeln i morse och tycker inte att jag såg äldre ut än igår, i huvudet är jag fortfarande omkring 20-22 år gammal - jag håller fast vid den känslan!
Jag har hur som helst firat dagen med mycket fika, presenter och besök. Har varit en underbar dag och solen har till och med kikat fram lite emellanåt vilket alltid känns härligt. Har fått fantastiskt fina presenter och det är så underbart med en sån fin familj och underbara vänner som tänker på mig, tack alla!! =)
Nu lägger jag ett år till i meritlistan och fortsätter vandringen mot mer visdom och erfarenhet!
Men man får anta att man också blir klokare ju äldre man blir, mer erfaren och lite visare. Kikade i spegeln i morse och tycker inte att jag såg äldre ut än igår, i huvudet är jag fortfarande omkring 20-22 år gammal - jag håller fast vid den känslan!
Jag har hur som helst firat dagen med mycket fika, presenter och besök. Har varit en underbar dag och solen har till och med kikat fram lite emellanåt vilket alltid känns härligt. Har fått fantastiskt fina presenter och det är så underbart med en sån fin familj och underbara vänner som tänker på mig, tack alla!! =)
Nu lägger jag ett år till i meritlistan och fortsätter vandringen mot mer visdom och erfarenhet!
Stressad...
Känner mig rätt stressad nu för tiden... egentligen vet jag inte varför men det känns som att jag borde hinna med så mycket nu men hinner ingenting... Största anledningen är väl kanske att vi varit så sjuka och det har inte gått göra så mycket och det är väl bara att acceptera. Började kratta lite på gården igår men gav upp rätt snabbt eftersom släpen var full med skrot som ska till tippen idag, så hade ingenstans at göra av lövhögarna... dessutom så är det ju så mycket snö kvar så det är väl lika bra att vänta några dagar till.
Men å andra sidan är det skönt att börja jobba på tomten nu, att rensa ute rensar nog skallen lika mycket... Fast en tanke som gnager i huvudet emellanåt och som kommer i perioder är tillbaka igen. Jag skulle vilja komplettera med en liten text på Alex gravsten... Har tänkt på det typ ända sedan vi fick stenen för snart två år sen och jag borde nog kolla upp om det går fixa... Pratade med sambon igår om det och han höll med mig...
Vi har förresten varit och gjort vårfint hos lillkillen i helgen, äntligen var så pass med snö och is borta så vi kunde ta bort vinterdekorationerna. Gjorde i ordning en liten korg med minipenséer och det blev fint och mysigt där. Har även tre stycken söta mjukisdjur som han fick på sin tvåårsdag och på Alla hjärtans dag. En liten fjäril hänger ovanför blommorna och vakar över hans grav.
Lillkillen... tänk vad han hade varit ute och busat på gräsmattan nu när snön är borta om han funnits hos oss...
Men å andra sidan är det skönt att börja jobba på tomten nu, att rensa ute rensar nog skallen lika mycket... Fast en tanke som gnager i huvudet emellanåt och som kommer i perioder är tillbaka igen. Jag skulle vilja komplettera med en liten text på Alex gravsten... Har tänkt på det typ ända sedan vi fick stenen för snart två år sen och jag borde nog kolla upp om det går fixa... Pratade med sambon igår om det och han höll med mig...
Vi har förresten varit och gjort vårfint hos lillkillen i helgen, äntligen var så pass med snö och is borta så vi kunde ta bort vinterdekorationerna. Gjorde i ordning en liten korg med minipenséer och det blev fint och mysigt där. Har även tre stycken söta mjukisdjur som han fick på sin tvåårsdag och på Alla hjärtans dag. En liten fjäril hänger ovanför blommorna och vakar över hans grav.
Lillkillen... tänk vad han hade varit ute och busat på gräsmattan nu när snön är borta om han funnits hos oss...
Nio år tillsammans
Igår på Valborgsmässoafton firade jag och min underbara sambo nio år tillsammans. Vi blev ett par på valborgs 2001 bara 19 år gamla.
När jag tänker tillbaka på den här tiden börjar man inse hur mycket vi har åstadkommit ihop. Vi har gått från ungdomslivet in i vuxenvärlden, vi har gått från största lycka när vi fick vår förstfödda son till djupaste sorg när vi förlorade vår andra. Vi fick återigen uppleva den totala lyckan tillsammans när vi fick vår dotter. Vi har byggt ett liv tillsammans med allt vad det innebär, vi har lyckats ibland och misslyckats ibland men vi har alltid haft varandra och vi har alltid funnits där för varandra.
Vi har upplevt så mycket, känt så mycket, gjort så mycket... Vi har skapat oss ett liv, ett hem.
Jag är så glad för dessa nio år och ser fram emot vårt framtida liv tillsammans. Jag är så lycklig för det vi har och enormt glad för att jag träffade min underbare gubbe för nio år sen! Älskar honom av hela mitt hjärta och hela min själ! :-)
Vi firade också vår förlovningsdag igår, i sex år har vi nu varit förlovade. Förlovningen skedde uppe på en fjällstopp i Funäsdalen, med solsken och blå himmel som bakgrund.
Tack Andreas för att du finns och för att du är min!
När jag tänker tillbaka på den här tiden börjar man inse hur mycket vi har åstadkommit ihop. Vi har gått från ungdomslivet in i vuxenvärlden, vi har gått från största lycka när vi fick vår förstfödda son till djupaste sorg när vi förlorade vår andra. Vi fick återigen uppleva den totala lyckan tillsammans när vi fick vår dotter. Vi har byggt ett liv tillsammans med allt vad det innebär, vi har lyckats ibland och misslyckats ibland men vi har alltid haft varandra och vi har alltid funnits där för varandra.
Vi har upplevt så mycket, känt så mycket, gjort så mycket... Vi har skapat oss ett liv, ett hem.
Jag är så glad för dessa nio år och ser fram emot vårt framtida liv tillsammans. Jag är så lycklig för det vi har och enormt glad för att jag träffade min underbare gubbe för nio år sen! Älskar honom av hela mitt hjärta och hela min själ! :-)
Vi firade också vår förlovningsdag igår, i sex år har vi nu varit förlovade. Förlovningen skedde uppe på en fjällstopp i Funäsdalen, med solsken och blå himmel som bakgrund.
Tack Andreas för att du finns och för att du är min!
Nytt utseende på bloggen...
... kände mig full av vårkänslor ena dagen här och ändrade till ett mer somrigt utseende på bloggen. Längtar så oerhört efter varma, härliga dagar i solen... Hittills har det ju varit rätt många fina vårdagar men har missat så mycket av dem pga av alla sjukdomar...
Har förresten skaffat facebook tillslut igen... Inte trodde jag att jag någonsin skulle återaktivera den gamla användaren jag hade lagt ner sedan flera år tillbaka men det vart så i alla fall och det var nog inte så tokigt. Kul att sitta och läsa om gamla vänner och se vad alla runt om mig har för sig.
Så - tummen upp för FB! :-)
Och okej då... ni hade väl rätt alla där ute som sa att FB är bra... Jag erkänner! :-)
Har förresten skaffat facebook tillslut igen... Inte trodde jag att jag någonsin skulle återaktivera den gamla användaren jag hade lagt ner sedan flera år tillbaka men det vart så i alla fall och det var nog inte så tokigt. Kul att sitta och läsa om gamla vänner och se vad alla runt om mig har för sig.
Så - tummen upp för FB! :-)
Och okej då... ni hade väl rätt alla där ute som sa att FB är bra... Jag erkänner! :-)
Måndag morgon och magsjuka...
... trist start på veckan men hoppas att resten blir bättre! Än så länge bara jag som åkt dit i vår familj, jag hoppas verkligen att Ante och gullungarna håller sig på benen. Har i alla fall fått i mig lite isbitar och blåbärssoppa nu och verkar få behålla det så jag hoppas det ska gå åt rätt håll nu i alla fall... Sånt är livet!
Nu ser jag fram emot valborgsmässoafton på fredag istället, ska fira den med underbara kompisar och håller tummarna för fint väder så det går bra att grilla och ta en tripp till majbrasan uppe på Huvudberget.
Ha det bra alla där ute!
Nu ser jag fram emot valborgsmässoafton på fredag istället, ska fira den med underbara kompisar och håller tummarna för fint väder så det går bra att grilla och ta en tripp till majbrasan uppe på Huvudberget.
Ha det bra alla där ute!
Vårens sista babysim...
... hade vi idag. Mysigt att bada tillsammans men storebror är fortfarande rätt förkyld så han fick sitta på kanten tyvärr. Men vill inte att han ska bli sämre eller att de andra bebisarna i vattnet ska smittas.
Liten bild från badet! :-)
Liten bild från badet! :-)
