Lite bilder från sommaren...
Kevins skolavslutning i juni
Brorsan badar vid sin båt i Danielsten, Bureå
Elvira njuter av sommaren på Skatan
SumoKevin...
Gung gung!
Bad på ön Bastuholmen
Elvira myser på Bastuholmen
Vår storkille påväg till sin första skoldag!
Vår mystjej
Funderingar
Hösten närmar sig och med den kyligare tider och mörkare dygn. Förra sommaren längtade jag så oerhört mycket efter hösten för då skulle vår bebis komma... Sommaren var en nervös tid med mycket längtan och oro och jag ville bara att den skulle ta slut.
I år är det lite annorlunda. Nu känner jag att jag varken längtar eller gruvar mig inför hösten, njuter så mycket av Just Nu och framtiden kommer när den kommer. Ser livet på ett annorlunda sätt och tillåter mig må bra och bara vara, allt kommer i sinom tid och varje årstid har sin tjusning.
När jag var yngre älskade jag sommaren över allt annat och avskydde verkligen hösten. Känns annorlunda idag och nu tycker jag att hösten kan vara så mysig då man får börja elda i kakelugnen igen, tända ljus och mysa inomhus.
Men frånsett detta så är ju sommaren en underbar tid. Så skönt att ta dagen som den kommer, vilket är en lyx som jag njuter av till fullo. Just nu är vi inne i en härlig, lättsam och lycklig period. Mycket verkar falla på plats och allt flyter på så bra. Livet känns och ser ut precis som i mina drömmar, trodde ett tag för ett par år sedan att jag aldrig skulle känna så här igen...
...Men tänk om detta tar slut, tänk om det något händer snart igen...
Vardag men ändå inte...
Vardagen är för mig det bästa som finns, vardagen är det som bygger upp våra liv och den vardag man upplever som föräldraledig hemma med sina barn är en bubbla av liv mitt i en värld som annars kan springa ifrån en ganska fort.
Jag har upptäckt att man aldrig ska underskatta sin vardag, det finns något tryggt i rutiner, tider att passa, mat att laga och famlj och vänner att dela allt med. Många upplever vardagen som tråkig men nästan hela livet består av vardag och när det ofattbara drabbar en, som i vårt fall vår förlust av älskade lille Alex, då vill man bara tillbaka till den vardag man hade, den man levde innan det fruktansvärda hände. För i den vardagen vet man ju inte vad som sker framför oss och man har möjligheten att längta efter och planera sin framtid.
Att inte veta exakt vad som sker imorgon är en gåva och jag har lärt mig att uppskatta min vardag som den trygghet den är.
