19:e januari 2009...
Ett år har gått sedan den dagen och jag känner panik inom mig, ångest och sorg blandat i en röra. Det känns övermäktigt just nu och det är tungt att andas.
Sonen fick magsjuka i morse och är riktigt sjuk nu så jag är hemma med honom idag. Tycker så synd om honom, stackarn, hoppas så mycket att han ska börja känna sig piggare snart, det är ju så eländigt medan det pågår.
Två dagar kvar nu, jag återupplever allt som om det vore igår.
Hoppas att Kevin snart är frisk igen och att ni andra inte blir smittade! Tänker på er i dessa dagar! Kram Ann
Följer din blogg med en massa blandade känslor.
Du har gått o går igenom det värsta man kan tänka sig som mamma, eller pappa för den delen.
Kan inte ens börja att förstå vilken enorm sorg det skulle va om jag förlorade nått av mina barn.
Men det som för mig är mest beundransvärt är vilken enorm styrka ni trots allt verkar ha. Att bara stiga upp ur sängen o nånstans fortsätta leva ändå, trots allt.
Vet att inget jag skriver underlättar för er...men jag vill att ni ska veta att den här bloggen fått mig att förstå att det otänkbara faktiskt kan hända. Vem som helst.
Och Linda, du är verkligen superduktig på att skriva o omvandla dina tankar o känslor till ord!
Tänker på er massor!
Stackars Kevin, magsjuka är inge skoj. Hoppas det går över fort och att ni andra slipper få det. Tänker på er dessa dagar. Kram
Hej gumman!
Förstår att ni har det väldigt svårt just nu. Det är tungt för mig också. Vi får ta oss igenom de här dagarna, det kommer att bli lite lättare sen.
Tänker på er hela tiden.
Kram
