moonlander

För ett år sedan gick vi och väntade och väntade just nu... dagarna var långa men vardagen rätt normal, vi funderade, planerade, längtade...tänk hur livet kan vända på en mikrodel av en sekund, ett andetag och allt är vänt upp och ner. Den 20:e och 21:a närmar sig, två dagar med enorma innebörder... trycket ökar och jag bävar inför nästa vecka. Vågar inte tänka på det men tänker på det hela tiden... hur annars kan man förklara?
Hur ska man förbereda sig inför dessa dagar?

Från det ena till det andra... Har pratat med en mycket god vän idag som det var länge sedan jag pratade med, underbart att höra hennes röst! Hon är så stark den tjejen, det finns en enorm glöd inom henne som jag blir så imponerad av!

Vill även passa på att rikta ett stort tack och skicka en lång och varm kram till alla nära och kära som hjälper oss med köket nu! Ni är fantastiska hela bunten!

Sedan är det också på sin plats att tacka alla speciella, märkvärdiga, varma och otroligt underbara familjemedlemmar, vänner, arbetskamrater och medmänniskor som stöttat och hjälpt oss genom vår sorg detta år, utan er vet jag inte vart vi varit idag. Ni är alla fantastiska människor med enorma hjärtan och vi är mycket lyckligt lottade som har er! Tack än en gång för att ni finns och vi älskar er alla så enormt mycket! Ni finns för alltid i våra hjärtan!

Önskar er alla en god kväll där ute!

... förresten... ett litet tips... det är stjärnklart ikväll... gå ut en stund och kika på himlen, den tar andan ur en!  ;-)