moonlander

Dagarna knyter an i varandra och nu är det snart två månader sedan vi förlorade Alex. Den 21:a mars kommer vi inte att vara hemma utan nere hos sambons föräldrar och vila ut lite. Detta blir första gången ingen av oss kommer att kunna gå till graven, Alex kommer att ligga själv i några dagar. För att det inte ska vara mörkt hos honom har vi köpt två stycken batteriljus att sätta i lyktorna och så får vi tända riktiga ljus nere i minneslunden på kyrkogården i Pålgård istället.

Har nu börjat jobba igen. Har faktiskt varit rätt skönt att komma hemifrån lite och att få tänka på något annat. Dessutom har det gjort mig så trött båda dagarna jag var där så jag har somnat som en stock på kvällen och bara vaknat när sonen smugit in till oss på natten. Att få vara så fysiskt trött är skönt som omväxling. Sedan är det rätt avslappnade att bara sitta och lyssna när de andra pratar (hockey, hockey, hockey...) även om jag själv inte orkat ta del av samtalen så mycket på rasterna och luncherna.

Nog har jag däremot känt att hjärnan inte alls fungerar som den ska, försöker ta in och lära mig så mycket som möjligt men det är lite som att försöka suga sirap genom ett sugrör... fast det går ju sakta men säkert. Jag har en bra och tålmodig lärare, tack gumman! Jobbar 50 % den här veckan och nästa sedan får vi se men nog känns det som att jag gärna fortsätter med det i alla fall i två veckor till. Får väl se vad läkaren säger.

Ute är det rätt bra väder så borde egentligen kanske gå ut med sonen men både han och jag är snörvliga så jag tror vi håller oss inne idag. Ska väl kanske börja med lite packning inför morgondagen. Sen står även dammsugaren och blänger på mig, han vill rastas genom huset och ger mig dåligt samvete för att jag försöker ignorera hans önskan... vilken rackare...