Kyrkogården i mörkret
Igår besökte jag Alex själv på kvällen. Det var märkligt att gå över kyrkogården i mörkret allelens ensam bland de döda. Finns själarna kvar där eller är de någon annanstans? Vandrade de med mig när jag gick uppför gången mot min son? Vandrade han med mig?
När jag kom upp var det så vackert. Alla hans tre lyktor brann och det såg varmt och ombonat ut. Fridfullt. Jag stod där länge igår. Lät känslorna komma, lade ifrån mig masken.
Sedan har det hänt så mycket både igår och idag. Har egentligen mycket att berätta om men jag stannar vid detta ikväll. Däremot vill jag tacka min underbara mamma för igår, kvällen behövdes och var så mysig! Tack mamma!
Hej gumman!
Vi fick en jättefin kväll på stan.
Vill tacka dig också.
Kram, mamma.
En liten fråga från mig till dig. Hade du tänkt hälsa på på jobbet på måndag? I så fall - när har du tänkt fara dit? Jag skulle gärna vilja komma dit samtidigt så att jag får ge dig en kram i verkligheten och inte "bara" via datorn!
Kram Ann
Hejsan
Läste bloggen först idag.
Tårarna strömmade medans jag läste.
Vi finns här för er om ni vill.
Så fort jag tänker på Alex och det som hänt är tårarna igång..
Man hinner tänka rätt mycket i en skogsmaskin.
Kram
Fredrik
Till Ann!
Jo, jag ska på jobbet imorgon (måndag) vid 10.00-tiden. Vi skulle gärna kunna träffas där och prata lite.
// Linda
