Ingenting var "fel"
Jag hade klurat ut i natt vad jag skulle skriva här idag men när jag sitter och tittar på alla underbara familjemedlemmars och vänners kommentarer rinner tårarna och jag måste passa på att tacka alla som läst och skrivit på bloggen!
Tack alla för att ni finns och tänker på oss! Det gör så mycket att ni hör av er och tänker på oss nu, det värmer så mycket. Jag vet att det är svårt att veta vad man ska säga eller göra men ni har alla gjort så mycket genom att bara höra av er, ge en kram när vi träffas och finnas där för oss. Tack!
Under helgen har tiden runnit på och jag har pysslat med saker hela tiden. I fredags besökte vi läkaren från BB. Det var enormt jobbigt att gå dit, jag var så nervös för det. Vi hade inte träffat honom sedan ultraljudet på BB så att bara träffa honom igen var jobbigt. Sen skulle vi ju också få veta om de hittat någon förklaring till varför vår lille kille dog ifrån oss. Klockan ett skulle vi träffa honom men han var lite sen så vi satt och tittade tomt framför oss i väntrummet. Det låg ett korsord på bordet i väntrummet som vi försökte lösa men hjärnan stod helt still. Han kom vid kvart över ett och hjärtat stod nog still också medan vi gick till hans rum. När vi satt oss ner frågade han hur vi hade det nu och hur vi mådde. Sedan sa han att de inte hittat något vid obduktionen eller provtagningarna. Ingenting visade varför Alex inte orkade leva.
Hjärtat mitt blev tungt och jag kände besvikelsen genomsyra kroppen. Om nu ingenting var fel, varför orkade han inte? Varför dog han? Vad var meningen med det?
Och den fråga som maler på mest; hade Alex levt idag och legat här i mina armar om förlossningen hade kommit igång av sig själv lite tidigare?
Varför kunde inte förlossningen komma igång? Vad är det för fel på min kropp?
Frågetecken, frågetecken, frågetecken - men inga svar.
Sedan sa läkaren att fördelen med att de inte hittat något är att det inte heller visade sig vara något fel på min sambo eller mig. Inga genetiska eller ärftliga konstigheter som skulle ge upphov till ökade risker vid en eventuell ny graviditet och det var skönt att höra. När han uttalat de orden lättade mina axlar lite. Sedan ställde vi frågor och fick svar jag nu inte kommer ihåg. Vi tittade på kurvor och siffror, värden och kommentarer.
Resten av helgen har jag som sagt pysslat på, jag orkar inte tänka hela tiden. Jag tänker när jag skriver. Jag tänker när jag pratar med familjen och vännerna. Annars jobbar jag, stökar med något för att bedöva smärtan så gott det går. Hur ska jag annars få mig ur sängen?
Skönt att ingenting var fel men jag förstår att det är jobbigt att inte få något svar på alla sina frågor. Jag tänker på dig och ser fram emot ditt besök på måndag. Sköt om dig.
Kram
Ni finns i våra tankar hela tiden!
Längtar tills ni kommer och hälsar på oss.
Puss & Kram
Det kanske var det minst dåliga svaret ni fick i alla fall... Alla "varför" i livet får man nog inte svar på... Tänker på er... Kram
Hej Linda!
Jag har hört av Nina om allt som hänt och sen fick jag länken till din blogg. Jag lider verkligen med er och allt som har hänt!
Jag var verkligen gråtit många tårar när jag läst allt fint du har skrivit. Det är nog bra att skriva av sig...får ur en massa tankar ur huvudet. Det kan kännas lättare när några är nerskrivna än att dom bara cirkulerar i tankarna.
Jag tänker på er ofta och jag önskar er allt gott! Anders hälsar till er också!
Stor kram från Sara
Linda - du är tapper och stark och jag beundrar dig för att du delar med dig av denna tragiska händelse. Hur jobbigt det än är så är det säkert bra att få skriva av sig också, och slippa dra samma historia flera gånger. Tänker på er ofta och gråter när jag läser, men jag är övertygad om att ni kommer att klara detta ! Skönt att få höra att allt är ok inför en ev ny graviditet ! Kramar i massor än en gång !!!
//Erica
Tänker på er! Tråkigt att ni inte får något svar på den eviga frågan Varför? Samtidigt skönt att höra att allt är OK med er inför ev nytt försök någongång! Hoppas att vi ses snart!
Kram Ann
Tänker på dig hela tiden.
Vi ses på stan på tisdag.
Många kramar från mamma.
Instämmer med vad andra har sagt... förstår att det var jobbigt att inte få något svar och all spänning runtomkring besöket hos doktorn. Förstår att allt är supertungt och jobbigt för er och tänker ofta på er och hoppas att ni får må bättre snart. Kom ihåg att ni förtjänar att må bra också emellanåt utan att det är något fel, ni sörjer ju inte er lille Alex mindre för att ni ler ibland när det kommer såna stunder.
Vi har inte haft så mycket kontakt sista åren men jag har ju fått mina små uppdateringar av Annelie om hur ni har det och jag tänker verkligen på er. Minns när jag hade mitt tidiga missfall innan jag fick lillan och du var en av de första som hörde av dig och undrade om jag ville prata ut. Du ska alltid känna att du kan få älta av hos mig om du behöver. Det är bara att höra av dig om det så är mitt i natten och du vill tala med någon.
Stora kramar.
Hej vännen!
Vilken fin sida du har skapat!! Skönt att få "ur sig" lite av alla tankar som snurrar i huvudet.. Tänker på dig! Vi hörs snart!
Många varma kramar
Katri
