moonlander

Tiden efter vi lämnat dig

Solen sken och det var några grader minus ute. Snön glittrade vit på marken och världen fortsatte som vanligt trots att tiden för oss stod stilla. Vi gick upp till bilen som stod parkerad hos din gammelmormor och åkte hemåt. På vägen hem stannade vi på din storebrors dagis och pratade med fröknarna där. Eftersom jag ringt en av dem, som även är en av mina bästa vänner, på söndagen visste de redan att du var död så nu berättade vi om dig, hur du kommit till världen och hur fin du var. Efter det åkte vi hem där farmor och farfar väntade. Att komma hem utan dig var så overkligt, så tomt och hjärtskärande. Det värkte i våra bröst och saknaden var enorm. Där stod alla saker redo för dig men ingen liten Alex skulle få använda dem. Din storebror var fortfarande hos morfar och jag pratade med morfar och det bestämdes att han och mormor skulle komma med din bror till oss lite senare på dagen. Farmor hade gjort lite mat som vi åt till middag och i samband med det kom mormor, morfar och storebror hem. Resten av kvällen satt vi tillsammans och pratade om dig och saknade dig så enormt.

Dagen efter, på onsdagen, besökte vi begravningsbyrån för första gången. Vår entreprenör var så fin och empatisk. Hon tog sig mycket tid med din storebror som fick vara delaktig i allt vi gjorde och han tyckte mycket om henne. Farmor och farfar följde också med och hjälpte oss med de beslut som skulle fattas. Vi fick se hur din vita kista skulle se ut och vi pratade om dina dödsannonser och bestämde när och hur begravningen skulle vara. Det beslutades att den skulle ske fredagen den 1:a februari om kyrkan var ledig då. Vi hade tittat på Kåges kyrkogård innan vi åkte till begravningsbyrån och rätt snabbt fallit för den. Den är så lugn och fridfull där ute i skogen vid havet. En plats för ro och vila. Så vi var rätt inställda på att ha din begravning i Kåges kyrka, bara den var ledig då. Vi pratade även om att ha sjukhusprästen som officiant eftersom vi känt stor trygghet med honom på sjukhuset.

Efter besöket på begravningsbyrån åkte vi till Alhems kyrkogård och tittade på de barngravar som de har där och därefter åkte vi till Byskes kyrkogård. Men inga av dessa kändes lika fina som Kåges och därför beslutades ganska snart att det var i Kåge du skulle få din sista vila.

På onsdag kväll kom mormor och morfar igen och vi bestämde hur dina annonser skulle se ut. Pappa, jag och din bror skulle ha en egen annons för dig och pappa och jag utformade den tillsammans. Farmor, farfar, mormor och morfar utformade en tillsammans som var från dem och dina morbröder, faster och farbror med familjer.

På torsdagen besökte vi åter begravningsbyrån för att lämna in annonserna som skulle publiceras i tidningarna Norra Västerbotten och Östersundsposten. Sedan besökte vi kuratorn för första gången. Hon hade besökt oss på måndagen på sjukhuset och vi kände snabbt stort förtroende för henne. Efter detta åkte vi åter hem och på kvällen åkte din farmor och farfar ner till Hammarstrand. Nu skulle vi klara oss själva.

Under fredagen lämnade vi din bror en stund på dagis för första gången sedan vi förlorat dig. Det var skönt för honom att få leka lite och han fick vara sorglös en stund. Under tiden åkte din pappa och jag till stan och köpte en kostym till pappa som han skulle ha på begravningen. Vi pratade även med begravningsbyrån så de skulle boka in Kåge kyrka till fredagen, klockan 13.00, samt församlingsgården. På onsdagen hade du varit på obduktion nere i Umeå och på torsdagen hade begravningsentreprenören åkt för att se dig. Dina kläder hade blivit lite missfärgade efter obduktionen som vi bestämde oss för att köpa något nytt till dig som du skulle få ha på dig. När vi var på stan på fredagen köpte vi en liten, underbar sparkdräkt till dig i plysch med fötter och luva på. Den var vit med små björnar, ankor och lamm och i luvan var det ljusgrönt. Denna dräkt tog vi sedan till begravningsbyrån så skulle entreprenören klä på dig den på måndagen, innan bisättningen. Sedan hämtade vi din bror på dagis och var hemma resten av dagen och kvällen.

På lördagen tog vi det ganska lugnt hela dagen, åkte och handlade mat på Ica och ett par saker till dig på Barnens hus. Under söndagen åkte vi upp till farbror med familj och hämtade vår hund, Nalle. Din bror hade längtat efter sina kusiner och lekte med dem där uppe. Pappa och storebror passade även på att köra din farbrors nya traktor vilket din bror tyckte var så roligt.

På måndagen skulle vi få träffa dig för sista gången. Vi hade tid på bisättningen klockan 13.00 och där skulle vi få se och hålla dig och göra i ordning din kista. Jag var så nervös innan, visste inte om du skulle ha förändrats något under veckan som gått eller om det skulle synas några spår efter obduktionen. Samtidigt längtade jag så mycket efter att få hålla dig igen och få känna på dina mjuka kinder. Vi var framme vid kvart i ett och fick sitta och vänta en stund utanför bårhuset. Din storebror var med eftersom vi tyckte det kändes viktigt att även han skulle få träffa dig en sista gång. Vi hade med lite saker till dig. Din bror hade valt ut ett litet, rosa, flygplan och vi hade köpt en liten nalle med en blå tröja där det stod I love you om och om igen. Din bror hade även ritat några teckningar som han ville skicka med dig och vi hade även en ljusblå filt från gammelmormor som hon köpt åt dig i Prag. Sedan skulle även nallen som din mormor och morfar köpt till dig få följa med och en tutte som vi lämnat med dig när vi lämnade dig på bisättningen tisdagen före.

När vi tillslut gick in till bisättningen vid tio över ett följde begravningsentreprenören med oss. Hon hade klätt dig i den fina nya sparkdräkten som vi köpt till dig och lagt dig på en blå fleecefilt bredvid kistan. Det var så underbart att få se dig igen. Din pappa och jag blandades av så motstridiga känslor, dels glädje över att få se dig och vara med dig, dels all sorg över att ha förlorat dig. Din bror ville gärna se på dig och efter en stund även känna på dig. Vi lyfte dig i den blå filten och du var så fin. Du var lite rödare i ansiktet, inte riktigt lika blå-lila i tonen som du var när vi var på sjukhuset. Lite hade du förändrats, ögonen hade sjunkigt in lite och i pannan syntes spår efter obduktionen, men du var så fin, så vacker. Vår lille pojke.

Vi gick med dig till en soffa och satt där med dig. Din pappa hade burit dig och satt först med dig, sedan tog jag dig i min famn. Vi satt så länge och entreprenören tog lite bilder på oss tillsammans. Vi smekte dina kinder och höll dig så länge vi ville och sjöng även Blinka lilla stjärna för dig. När vi sedan kände oss redo gick vi tillbaka med dig och lade dig bredvid kistan. Vi bäddade i ordning i den och lade ner dig. Sedan lade vi ner nallen som vi köpt till dig till vänster om ditt lilla huvud så du skulle ha den nära. Sedan lade vi flygplanet från din bror nedanför nallen. Till höger om ditt huvud lade vi tutten. Sedan bäddade vi om dig med den fina mjuka filten från gammelmormor och lade nallen från mormor och morfar längst ner och teckningarna från din bror på vardera sidan om dig. Ett foto på din pappa, mig och storebror lade vi på filten. Du fick det så fint där och ditt lilla huvud vilade på en vit liten kudde. Vi tog flera foton och pratade med dig länge. Jag kysste din kind och strök dig flera gånger, dina kinder var så mjuka. Efter det satte vi över kistlocket som din bror tidigare satt en liten klisterlapp på med ditt namn. Din bror hjälpte mig och pappa att skruva fast locket med två små vita skruvar. Sedan tog vi åter på oss ytterkläderna och jag satte mig i bilen. Vi hade bestämt att vi själva skulle köra dig till Kåge kyrka så att vi skulle få möjligheten att skjutsa dig i vår bil. Så jag satte mig i baksätet och din pappa hämtade dig i kistan och lade dig i mitt knä. Din storebror åkte fram. Sedan körde vi dig till Kåge och bar in dig i gravkapellet bredvid kyrkan. Att lämna dig där framme i kapellet kändes som ett avgörande ögonblick. Det var så hjärtskärande att se din lilla vita kista stå där framme och veta att vi aldrig mer skulle få se dig nu, aldrig mer få känna på dig. Att vända ryggen till och gå ut var mycket, mycket svårt.

Utanför kyrkan hade vi mött en kvinna som arbetade inom Kågedalens pastorsexpedition. Hon följde oss sedan ut till Kåges kyrkogård där hon visade vilken plats du skulle få. Om vi själva haft egna önskemål hade vi haft möjligheten att välja en annan plats men vi tyckte om den anvisade och godkände den. Det var på den nya delen av kyrkogården och högst upp så man ser ner mot skogen och lite av havsviken, i alla fall vintertid. Bakom din plats är det också skog men det är gallrat lite där så solen tränger igenom, även när den ligger lågt. Efter detta åkte vi hem och mormor och morfar kom till oss med lite mat.

Dagen efter, på tisdagen, var vi till Vårdcentralen i Byske med din bror på hans fyraårskontroll. Allt gick bra och efter det åkte vi hem.

På onsdagen hade pappa och jag bokat in tid för klippning för att få vara fina till din begravning. Din bror var på dagis och efter klippningarna köpte vi kläder till begravningen till din bror och mig. Senare på eftermiddagen kom prästen som skulle hålla i din begravning hem till oss. Han var en mycket varm och empatisk man. Han var egentligen pensionerad men eftersom sjukhusprästen inte kunde då han var bortrest på fredagen tog vår präst sig an din begravning. Vi bestämde tillsammans med honom att psalmerna Tryggare kan ingen vara och Alltför omöjlig att fånga skulle sjungas och att vi skulle ha en solist som skulle framföra Jag ska alltid älska.

På torsdagen var din bror igen på dagis och vi passade på att städa lite hemma eftersom din farmor, farfar, faster och hennes sambo skulle komma till oss på aftonen. De kom vid sextiden och farmor hade med sig en underbar liten grön kofta med en nyckelpiga på som hon stickat till dig. Vi pratade mycket om dig på kvällen och din faster fick se bilder på dig eftersom hon inte haft möjlighet att se dig tidigare.

~ ~ ~

   Dags för avsked

Sedan var det fredagen den 1:a februari. På morgonen gjorde vi oss i ordning hemma i lugn och ro. Jag kunde inte alls förstå att det var din, vår underbara sons, begravning vi gjorde oss i ordning för. Gick inte ta in alls och allt kändes enormt overkligt. Klockan 13.00 skulle begravningsakten börja i Kåge kyrka men vi hade bestämt med begravningsentreprenören att vi skulle träffas där lite tidigare och ställa i ordning de grejer som vi själva ville ha med till begravningen. Det var tre saker vi skulle ta med oss. Dels ett foto på dig, inramat i en liten vit ram. Dels var det januaris skyddsängel som du fick på BB av farmor och farfar och även ett rött ljus format som ett hjärta som skulle få brinna för dig. Dessa tre saker skulle ställas på ett litet bord vid din kista.

Så åkte vi hemifrån strax före klockan tolv för att ordna detta och även se hur församlingsgården såg ut eftersom vi inte varit där förut. Din pappa och jag åkte själva så skulle storebror, farmor, farfar, faster och hennes sambo komma lite senare. Din mormor, morfar och gammelmormor skulle också komma till kyrkan vid klockan 12.00.

När vi kom till kyrkan gick vi direkt till församlingsgården och tittade på den. Vi började fundera på hur borden skulle stå och då kom mormor, morfar och gammelmormor och hjälpte oss att ställa borden i ordning. Det var väldigt känslofyllt att träffa dem och sakta började det gå upp för mig vad det var vi gjorde och vad som väntade.

Vid kvart över tolv gick vi in i kyrkan. När jag steg innanför portarna och såg din lilla vita kista längst framme och alla vackra blommor runt den gick det upp för mig vad det var som hände och alla känslor övermannade mig. Tårarna rann nerför mina kinder då din pappa och jag gick genom kyrkgången fram till dig. Blommorna som vi beställt till dig var så vackra. På kistan fanns det lilla arrangemang som vi önskat med vita rosor, blå anemoner, vitt stjärngräs och slingor av murgröna som hängde ner på sidorna av kistan. Framför kistan stod det lilla hjärtat som vi önskat med samma sorts blommor som på kistan. Det var så fint samtidigt som det kändes så hjärtskärande att se. Runt dig stod flera blommor från släkten och vännerna. En stor bukett med vita blommor och två ljus från mormor och morfar. En stor bukett med gula blommor från farmor, farfar, faster, hennes sambo, och farbror med familj. En bukett med vita och blå blommor från din yngre morbror och hans sambo. En bukett med röd ros från gammelmormor och gammelmorfar. En bukett med röda rosor och ett ljus från din gammelfarmor och min farbror med familj. En bukett med blommor och en liten nallebjörn som åkte kana på ett stort blomblad från våra vänner utanför Sandviken och deras lilla änglason samt en bukett med vita och blå blommor från våra vänner i Malå och deras barn.

Vi gick runt och tittade på alla blommor. Sedan gick din pappa ut eftersom farmor, farfar och de övriga hemifrån kom och han skulle visa dem församlingsgården. Under tiden visade begravningsentreprenören mig den lilla smidespiedestal som vi kunde ställa fotot, ängeln och ljuset på. Jag ställde upp grejerna som jag önskade ha dem och senare kom din pappa och tyckte det blev bra. Vi tände det röda hjärtljuset för dig. Under tiden tog morfar flera kort med sin och våran kamera på allt.

Entreprenören hade ordnat så en ung solist skulle komma och sjunga för dig eftersom din pappa och jag hade önskat det. Vi tyckte så mycket om låten Jag ska alltid älska som sjöngs på din namngivningsceremoni så vi hade önskat den även till din begravning. Solisten och hennes pianist sjöng och spelade igenom låten en gång innan begravningen började och det lät underbart vackert samtidigt som det slet itu mitt hjärta. Både texten och melodin var så vacker och så sorglig och solisten sjöng så underbart. Både din pappa och jag blev enormt rörda av sången.

Under tiden som gått hade alla i våra familjer kommit och efter att vi hälsat på varandra och även talat med prästen satte vi oss ned och inväntade att klockan skulle slå ett och begravningsakten skulle börja.

Begravningen inleddes med klockringning och sedan ljuständning. Under stilla orgelmusik tände jag, pappa och din storebror varsitt ljus för dig. Efter oss tände även övriga familjen ett ljus för dig, vår lille Alex. Därefter sjöng vi psalm 248, Tryggare kan ingen vara. Sedan höll prästen ett Griftetal för dig samt Överlåtelsen. Därefter sjöng vi psalm 906, Allt för omöjlig att fånga. Sedan bad vi Begravningsbön och sjöng psalm 190, Bred dina vida vingar. Efter psalmen var det dags för oss att ta farväl av dig, vår lille son. Under orgelmusik gick din pappa, jag och din bror fram till dig i din lilla vita kista med var sin röd rös. Vi lade dem på din kista och tog sakta farväl. Vad vi sa till dig kan jag inte komma ihåg, sorgen var enorm och outhärdlig, saknaden så fruktansvärt stor. Hela tiden rann tårarna och tyngden och tomheten i våra hjärtan var överväldigande. Stilla stod vi vid din kista tills vi tillslut kände oss redo att gå tillbaka till vår bänk för att låta resten av familjen ta farväl. De gick upp några åt gången och lämnade sina röda rosor på och vid din lilla kista. När alla tagit sina farväl till dig läste vi Barnabönen, Gud som haver barnen kär och därefter läste prästen Välsignelsen. Sedan sjöng solisten med underbar stämma Jag vill alltid älska. Den sången kommer alltid att vara din Alex. Din alldeles egna sång på jorden som för evigt kommer att påminna om dig, vårt lilla mirakel som vi förlorade. Efter sången gick så din farfar och morfar fram till dig. Under klockringning lyfte de upp din lilla kista i de små handtagen av vitt rep och bar sakta ut dig. Efter dem gick din pappa, jag och storebror och efter oss kom resten av familjen. Begravningsentreprenören hade gett mig det lilla blomsterhjärta som stod framför din kista och jag bar med det ut. Vid entrén klädde jag på mig jackan och jag och din pappa gick ut till bilen. Pappa satte sig fram och din storebror bredvid honom. Jag satt bak och din morfar och farfar lade över dig i mitt knä. Sedan förde vi dig till Kåges kyrkogård för gravsättning i vår familjegrav.

På kyrkogården tog din pappa dig och bar dig upp till din grav. Jag gick bredvid honom och efter oss kom resten av familjen. Alla bar med sig blommorna från kyrkan. Uppe vid din grav sattes du ned på de bjälkar som låg över öppningen. Sedan tog din pappa, farfar, morfar och din fasters sambo tag i var sitt band och tillsammans sänkte de ner dig i graven. Jag stod högst upp vid huvudändan tillsammans med din mormor och såg på, det var så tungt att se hur din lilla kista sänktes ner och så ödesmättat. Precis när din lilla kista försvann från mitt synfält kändes det som att någon slet hjärtat ur mig. Nu var du borta. Ögonblicket var så avgörande, så definitivt. Nu hade du lämnat mig helt, din kropp var sänkt i din grav.

Efter detta lade vi blommorna runt din grav och din bror slängde ner sin röda ros till dig. Vi gick sedan tillsammans ner och åkte tillbaka till församlingsgården för att fika lite tillsammans. Även prästen deltog där och läste efter fikat upp de telegram som lämnats till ditt minne. Vi ställde upp ditt foto, ljus och ängel på ett bord och vid dem låg minnesalbumet som de flesta lämnade en liten, sista hälsning till dig i. När vi avslutat i församlingsgården åkte vi till din grav som nu fyllts igen och över den hade alla blommor ställts upp. Det var vackert och fridfullt där trots att vädret var dåligt och det både snöade och blåste. Därefter åkte vi hem igen och mormor och morfar följde med för att äta middag med oss. Resten av kvällen umgicks vi alla och försökte samla oss efter denna tunga, ödesdigra men viktiga dag.

~ ~ ~

   Tiden efter avskedet

På lördag morgon åkte farmor, farfar, faster och hennes sambo från oss och pappa, jag och din bror åkte ut till dig med vår röda stallykta. Vi skulle få en riktig gravlykta på måndag från begravningsbyrån men vi ville inte vänta till dess utan ställde dit vår lykta för att få tända ett ljus för dig. Resten av dagen och helgen tog vi det lugnt och började försöka hitta någon vardag igen, vilket har varit mycket svårt.

På måndag åkte vi och hämtade din lilla lykta som var mycket fin, vit med en liten duva på. Sedan besökte vi vår kurator på sjukhuset. Resten av veckan tog vi det också ganska lugnt, din pappa jobbade med trappen hemma, slipade och målade den. Jag tog det mer stilla men försökte hjälpa honom när det gick.

Att försöka leva vidare har varit mycket svårt. Vi har försökt hålla en så normal vardag som möjligt för din storebrors skull men det är inte lätt. Vi talar mycket om dig och saknar dig så oerhört. Varje dag har vi besökt din grav och sett till att dina ljus brunnit vilket har känts så viktigt. Vi kan inte lägga all den omsorg och kärlek vi har på att sköta och ta hand om dig så vi lägger lite av det på din grav istället. När blommorna från begravningen till slut slokat och snöat över, efter ungefär en vecka, ordnade vi ett vinterarrangemang med två vackra orangea blommor, granris och lite annat plus en ljushållare till din grav. Denna ljushållare låter vi gäster tända ljus i och det gjorde din mormor och morfar på Alla hjärtans dag, den 14:e februari. Helgen innan, samma dag som vi ställde dit våra nya blommor besökte även några av våra kompisar dig. De gav dig en mycket fin blomma med gula rosor, en liten blå fjäril och ett rött hjärta. Innan vi hade tagit bort blommorna från begravningen hade vi satt upp en liten nalle från ett av blomsterarrangemangen på ditt kors. På Alla hjärtans dag satte vi upp en ny liten nalle, vit med rött hjärta på magen, från din pappa, mig och storebror på ditt kors också. Ett litet kort med texten Vi älskar och saknar Dig! satt fast på nallen. När mormor och morfar besökte dig samma dag satte de också dit en liten nalle som de fäste på din vita lykta.

Dagarna går sakta framåt nu. Vi saknar dig så enormt och försöker ta en timme och en dag i taget. Nu i efterhand känns det ibland som att allt varit en dröm, graviditeten, tiden på BB och allt som följt efter. Det var en av anledningarna till att jag skrev denna berättelse om dig. För att aldrig glömma, aldrig förlora någon del av denna tid. Jag har försökt skriva så utförligt jag kunnat om alla händelser så att din pappa och jag alltid ska ha dig och din historia med oss. Men även för att din storebror och övriga närstående ska kunna läsa om dig och komma ihåg dig. Vi kommer att sammanställa ett litet album om dig med alla bilder på dig och din berättelse. Aldrig ska vi glömma dig. Alltid kommer du att finnas i våra hjärtan. Vi älskar dig och du saknas oss, vår lille ängel.