En skugga
När jag ser mig i spegeln tycker jag inte att jag känner igen mig själv. Jag ser en skugga av den jag varit och det är inte samma ögon som tittar tillbaka på mig. Jag kan inte känna igen mitt beteende, jag vet inte hur jag är med och mot folk och jag vet inte hur jag låter. Jag är inte samma person.
Vet inte om det alls är positivt heller. Jag klarar inte av saker som jag är van och klarar inte situationer som jag tidigare behärskat. Jag drar mig undan folk och har svårt med det sociala på raster och kring folk.
Jag vet att jag skrivit om det här förut men nu kommer det igen . Jag kom nyss på att jag skulle lägga ett gamalt 200-bitarspussel och under tiden kom dessa tankar fram. Det är i och för sig alltid skönt att sitta och filosofera en stund.
Men nu måste jag sova. Livet fortsätter en annan dag och i morgon är en annan dag.
Punkt för denna gång.
Vännen! För mig som tyvärr ser dig allt för sällan är du vanliga Linda men jag tror jag förstår lite hur du menar. Jättekul att se dig i torsdags...hoppas det inte dröjer allt för länge tills nästa gång. Nu är ni ju i stan så nu kan jag komma förbi ofta =). Sköt om dig och ha en god jul. Ta hand om dig. Kram
