"Lugn, det ordnar sig..." eller?
Fortfarande förkyld. Hemma från jobbet idag med. Viruset verkar inte vilja släppa greppet om mig men jag ska nog vinna till slut.
När jag var yngre och var nere av någon anledning brukade jag alltid tänka på en slogan från ett känt försäkringsbolag. Deras slogan var; "Lugn, det ordnar sig!" Vet inte om de använder sig av den idag men för ett antal år sedan stod det på var och varannan busskur och reklampelare runt om i stan. Det hjälpte liksom alltid att tänka så, för på ett eller annat sätt så ordnade det sig alltid, var det än nu var som gjorde att jag kände mig nere.
Nu funkar det inte längre att tänka så, för det kommer aldrig att "ordna sig" för oss vad gäller förlusten av Alex. Visst, det kommer att bli lättare att bära sorgen och udden kommer att nötas av men det kommer aldrig att bli bra. Det kan det ju inte för vi får aldrig honom tillbaka.
Hur ska jag nu ställa mig inför detta, vad ska jag använda för mantra för att lugna min själ? Virriga, vilsna tankar som inte går att fästa kring något konkret, svarta drömmar och nätter då jag yrar och undrar vad som är verkligt egentligen.
Måste hitta ny väg, måste vandra på okänd mark för att spåra rätt på mig själv igen.
När jag var yngre och var nere av någon anledning brukade jag alltid tänka på en slogan från ett känt försäkringsbolag. Deras slogan var; "Lugn, det ordnar sig!" Vet inte om de använder sig av den idag men för ett antal år sedan stod det på var och varannan busskur och reklampelare runt om i stan. Det hjälpte liksom alltid att tänka så, för på ett eller annat sätt så ordnade det sig alltid, var det än nu var som gjorde att jag kände mig nere.
Nu funkar det inte längre att tänka så, för det kommer aldrig att "ordna sig" för oss vad gäller förlusten av Alex. Visst, det kommer att bli lättare att bära sorgen och udden kommer att nötas av men det kommer aldrig att bli bra. Det kan det ju inte för vi får aldrig honom tillbaka.
Hur ska jag nu ställa mig inför detta, vad ska jag använda för mantra för att lugna min själ? Virriga, vilsna tankar som inte går att fästa kring något konkret, svarta drömmar och nätter då jag yrar och undrar vad som är verkligt egentligen.
Måste hitta ny väg, måste vandra på okänd mark för att spåra rätt på mig själv igen.
Kommentarer
Postat av: Therese
Hoppas förkylningen ger med sig snart. Tänker på dig. Var jag som lämnade förra meddelandet blankt, glömde helt av namnet =). Hoppas vi ses snart. Kram
Postat av: Ann
Har tyvärr inget mantra att ge dig vännen! Önskar verkligen att jag eller någon annan kunde hjälpa er på något sätt. Du är otrolig som orkar dela med dig av dina funderingar och tankar.....tror inte att jag skulle klarat av att göra det. Sköt om dig så ses vi på måndag! Jättekramar
Trackback
